Familjen Franzén

Blev lite dramatik vid lunchen igår. Höll som bäst på att duscha av barnen saltvattnet borta vid poolen medan Petra skulle beställa mat. På frågan vad jag ville ha svarade jag kött, gärna lite spicy. När jag sedan kom upp till restaurangen fnittrades det mellan Petra och servitrisen. Jag frågade vad som stod på och Petra svarade att hon bara beställt enligt min önskan, "lite spicy". Anade oråd.

Efter en stund fick jag in maten.



Eller kitteln rättare sagt.



Titta på det här noga mina vänner. Den här bilden avspeglar något man inte ofta får se. Om man tar alla de jävligaste kryddorna i hela Asien och blandar med lite olika blad och grönsaker som bara har som enda uppgift att ytterligare framhäva smaken från kryddorna, då ser det ut så här.

Förstod genast att jag blivit utmanad av de där ödlorna i köket!

Efter första surplet av brygden och elden genom gommen som följde kombinerat med hustruns hånflin stod det klart. Men jag skulle nog fan visa dem!



Sakta men säkert och under stor ansträngning, får väl erkännas, fick jag ner den ena skeden efter den andra. Till en början kom servitriserna fram och kollade lite roade om allt smakade bra. Inga problem, svarade jag, det smakar kanon. Några minuter senare övergick deras fnittrande frågor om smaken på brygden till rena hälsoutfrågningar. T.ex. är du verkligen säker på att du mår bra?

Vet inte hur men jag fick till slut ner alltsammans. Triumf!



Och då ser man ut så här!

Minen säger:
- Vad det där verkligen allt ni hade att komma med?
Smaklökarna, eller vad som var kvar av dem, säger:
- Kan vi inte vara färdiga här snart så jag kan rusa iväg till vår bungalow för att trycktanka vatten och vitt bröd?

Men jag fixade det!
Segrade över Petra och hennes konspiratörer. 

/ J.