Familjen Franzén

Idag skulle vi ha dragit ut på sjön med en longtailbåt för att se på solnedgången och ta ett par drinkar. Båten skulle ha tagit oss söderut på ön för vackra vyer och annat. Arrangören för detta lilla event är en kille som har en restaurang lite längre bort på gatan. Vi var där och åt för ett par dagar sedan och bestämde oss då för denna utflykt.



När vi som bäst satt och väntade på transport på avtalad tid så kom killen från restaurangen och meddelade att stormigt väder var på väg in över södra delen av ön som kunde innebära stora vågor. Han var orolig för barnens säkerhet under en eventuell tur och ville skjuta upp resan till en annan dag. En ansvarskännande kille alltså. Bra. Vi beslutade att ta resan en annan dag.

Så vad skulle hitta på då? All dressed up for expedition!



Upp till vägen. In i en tuktuk.



Ett sätt att ta kort på. Om man är egenkär och absolut vill vara med själv vill säga.

Stannande förbi hos Laila och tog en kopp kaffe.


I närheten låg ett Thaiboxningsgym. Bestämde mig för att ta med mig barnen dit. Trots lågmälda protester från deras mamma. Hon föreläste lite grann om lämpligheten i det hela. Jag humlade ett litet äsch, och så gick vi.



Barnen fann detta mycket intressant. Både fullvuxna kämpar och framtida hopp kämpade bland träningsredskapen.



Det small så det ekade när den här lille krabaten gav sig an sandsäcken. Pratade lite med hans tränare för att kontrollera ålder. 10 år gammal var han. Pojken alltså, ja ni fattar.



Ser farliga ut. Och är väl det också kanske, i ringen. Tränaren kunde en smula knackig engelska och vi kunde därmed kommunicera små artiga fraser om deras träning och så.



Vi fick stå alldeles intill och studera sparringen mellan David och Goliat.

Efter en stund frågade tränaren mig om jag ville prova lite. Jag skruvade lite på mig men kände mig tvungen efter våra trevliga små samtal tidigare. På med handskar och in i ringen. Jag blev visad garder och kombinationer. Hur man slår och sparkar. Vart det gör mest ont och hur man på effektivast sätt tar kraften ur sin motstånadre. Kände mig rätt säker på det där. Kände hur allt föll sig naturligt och att jag hade märkligt bra kontroll på att förutspå min motståndares nästa drag. Tyckte till slut att jag kunde skönja en viss frustration hos min läromästare som hela tiden försökte utmana mig med nya grepp och avancerade lärdommar. Efter en bra stund tog vi en paus. Värkte som fan i benen och lungorna var bra ansträngda efter att ha arbetat hårt i värmen. Ska vi gå några ronder frågade han plötsligt. Klart vi ska, sa jag. Det isade till i kroppen, trots nästan 40 graders värme. Nu var det på allvar. Jag tänkte att min enda chans här var att snabbt dansa omkring i ringen och sedan kontra på hans yviga utfall. Då mina ben var aningen längre än hans hade jag en fördel i min räckvidd. Detta gjorde att jag kunde, efter att ha parerat hans sparkar, snabbt skicka tillbaka kraftfulla egna som med större framgång kunde träffa mitt i målet. Han fick in några riktiga klockor som tummlade om mig en aning men i stort sett var det jag som delade ut de renaste träffarna. I andra ronden vann jag på på knock out. Tog med mig barnen och gick tillbaka till Lailas café. Utan att väcka min motståndare.

Imorgon kan jag dra den om rödluvan.
  
// J.