Familjen Franzén

Vi drabbades naturligtvis av någon slags ap-feber efter besöket på skolan igår och därmed krävde våra sinnen ytterligare närkontakt. Men nu ville vi uppleva arten i dess rätta miljöer. Alltså gick färden till Mangrove-träsket!

I Mangrove kunde man enligt uppgift ofta stöta på aporna, eller se dem uppe i trädkronorna.

Det gick att ta sig fram en bra bit ut i bushen med Toms pickup. Sista biten var man dock tvungen att gå till fots. På långa träbroar. 



Oerhört långa träbroar.



Efter ett tag öppnade sig djungeln och vi nådde båtplatsen.



Lastade familjen i en longtailbåt. Sedan iväg. Drog med mig Tom i egenskap av sakkunnig samt för att säkerställa att en god kommunikation skulle kunna råda mellan oss och den lite mer språkligt obegåvade styrmannen.



Ett ord. Förväntansfull!



Det är rättvist att säga att Petra var något minde exalterad än mig. Noelle var mer så sin vakt skulle man kunna säga.



Jag befallde fram Tom i fören för att hålla utkik.


Då och då skrämde vi fram någon större fågel från sitt näste.
Men inga apor.

Började känna mig lite som en Sverige-semestrande tysk utan vittring på älg.
Snuvad på konfekten, så att säga.  



Gustaf lockade och pockade med någon slags kvist.



Wilgot likaså.

Bra pojkar. De visade engagemang i pappas expedition.



Körde förbi en skylt, mitt ute i träsket. Eco-Village!

Meddelande till alla lågprisjägare. Billigare än så här kan det väl knappast bli? Ring och boka.



Här har ni uttrycket "uttråkad" personifierat mina vänner.

Fick återvända till basen med vår longtail.
Utan att ha sett en enda jävla apa.

// J.