Ranger Station
Jo, just det ja.
Det var ju en annan grej med den där ön Koh Rok.
Eller det är egentligen två öar. Hur som helst...
Den ena av dem är en militär ö. Där superskickliga thailändska elitmaskiner till soldater får sin utbildning.
Självklart visiterade jag ön för att se vad för typ av verksamhet så pågick där.
Vid landstigningen möttes jag av det här tjusiga plakatet.
Ser ni? "Ranger station"!
De drillade soldaterna hade t.o.m. bemödat sig med att pynta det hela med lite fina växter och några färgglada flaggor. Inte direkt fältmässigt, om ni frågar mig, men välkomnande var det ju faktiskt. Vad det nu egentligen tjänar för syfte på denna typ av facilitet.
Efter en väldigt kort framryckning nåddes jag av denna syn.
Man får väl dra slutsatsen att detta måste vara Thai-jägarnas sovplats.
Man vill ju inte mästra utländska elitförband hur som helst. Men att upprätta lägerplats så här mitt på öppna flatan, med tält som mer påminner mig om ungdomens glada dagar på Böda camping än på moderlandet Sveriges värnplikt, nja, jag vet inte jag.
I anslutning till tältplatsen fann jag denna skylt.
Ja, men det var väl trevligt?
Om någon förvirrad elitsoldat inte hittar hem till tältet så kan han alltså enkelt orientera sig hemåt.
Resturang finns det tydligen också. Ingen billig, frystorkad oxragu i rödvinssås här inte. Inga besvärliga primuskök som man kan bränna sig på. Här lagas det mat. Minsann.
Gaffel och sked äter de med, det ser ni va? Knivar är vassa. De kan man lätt göra sig illa på.
Lägg också märke till att de håller ordning på toaletten.
Manliga elitsoldater för sig. Och... kvinnliga för sig.
Nåja.
Ytterligare en bit in på ön hittade jag verksamhetens hjärta.
Här utbildas de thailändska super-soldaterna i alla världens olika stridskonster.
Bara fantasin begränsar vad som kan ha lärts ut här genom åren.
Miljön framför allt!
Stridskonst och krigföring i all ära.
Men gud förbjude att det skulle ske på bekostnad av moder jord.
På vägen tillbaka ner mot vattnet stöter jag på någon slags havsfarkost.
Kanske inget som skulle imponera ens på skärgårdsskyttegossarna vid K1, men den tjänar sannolikt stolt något slags syfte.
Nu kanske Thailand, vad jag vet, inte har blandat sig i så hemskt många militära konflikter de senaste åren.
Och efter att ha sett vad jag sett här mina vänner, så har jag bara en sak att säga om det.
Det är nog lika bra det.
// J.
Det var ju en annan grej med den där ön Koh Rok.
Eller det är egentligen två öar. Hur som helst...
Den ena av dem är en militär ö. Där superskickliga thailändska elitmaskiner till soldater får sin utbildning.
Självklart visiterade jag ön för att se vad för typ av verksamhet så pågick där.
Vid landstigningen möttes jag av det här tjusiga plakatet.
Ser ni? "Ranger station"!
De drillade soldaterna hade t.o.m. bemödat sig med att pynta det hela med lite fina växter och några färgglada flaggor. Inte direkt fältmässigt, om ni frågar mig, men välkomnande var det ju faktiskt. Vad det nu egentligen tjänar för syfte på denna typ av facilitet.
Efter en väldigt kort framryckning nåddes jag av denna syn.
Man får väl dra slutsatsen att detta måste vara Thai-jägarnas sovplats.
Man vill ju inte mästra utländska elitförband hur som helst. Men att upprätta lägerplats så här mitt på öppna flatan, med tält som mer påminner mig om ungdomens glada dagar på Böda camping än på moderlandet Sveriges värnplikt, nja, jag vet inte jag.
I anslutning till tältplatsen fann jag denna skylt.
Ja, men det var väl trevligt?
Om någon förvirrad elitsoldat inte hittar hem till tältet så kan han alltså enkelt orientera sig hemåt.
Resturang finns det tydligen också. Ingen billig, frystorkad oxragu i rödvinssås här inte. Inga besvärliga primuskök som man kan bränna sig på. Här lagas det mat. Minsann.
Gaffel och sked äter de med, det ser ni va? Knivar är vassa. De kan man lätt göra sig illa på.
Lägg också märke till att de håller ordning på toaletten.
Manliga elitsoldater för sig. Och... kvinnliga för sig.
Nåja.
Ytterligare en bit in på ön hittade jag verksamhetens hjärta.
Här utbildas de thailändska super-soldaterna i alla världens olika stridskonster.
Bara fantasin begränsar vad som kan ha lärts ut här genom åren.
Miljön framför allt!
Stridskonst och krigföring i all ära.
Men gud förbjude att det skulle ske på bekostnad av moder jord.
På vägen tillbaka ner mot vattnet stöter jag på någon slags havsfarkost.
Kanske inget som skulle imponera ens på skärgårdsskyttegossarna vid K1, men den tjänar sannolikt stolt något slags syfte.
Nu kanske Thailand, vad jag vet, inte har blandat sig i så hemskt många militära konflikter de senaste åren.
Och efter att ha sett vad jag sett här mina vänner, så har jag bara en sak att säga om det.
Det är nog lika bra det.
// J.
Kommentarer
Trackback
