Inlägg nr. 100!
Då mina vänner. Nu har ni varit med oss till Thailand.
Måste erkänna att det har varit väldigt skoj att ha er med på resan.
När vi åkte funderade jag lite på hur många inlägg man skulle hinna med på tre veckor. Det fanns såklart önskemål från höger och vänster om täta inlägg, mycket bilder osv. Satte upp ett litet mål för mig själv. Är ju tävlingsmänniska. Målet var 100 inlägg på tre veckor.
Och här har ni det. Inlägg nummer 100!
Återstår väl bara att citera flygkaptenen från idag på morgonen inför inflygningen mot Arlanda:
"Thank you for choosing Finnair fam Franzén. We hope you´ll be travelling with us again soon."
// J.
Måste erkänna att det har varit väldigt skoj att ha er med på resan.
När vi åkte funderade jag lite på hur många inlägg man skulle hinna med på tre veckor. Det fanns såklart önskemål från höger och vänster om täta inlägg, mycket bilder osv. Satte upp ett litet mål för mig själv. Är ju tävlingsmänniska. Målet var 100 inlägg på tre veckor.
Och här har ni det. Inlägg nummer 100!
Återstår väl bara att citera flygkaptenen från idag på morgonen inför inflygningen mot Arlanda:
"Thank you for choosing Finnair fam Franzén. We hope you´ll be travelling with us again soon."
// J.
Phuket - Högsby
Började hemresan med taxi från hotellet klockan 17.00 igår (thai-tid). Kalle och Petra hade ordnat i förväg. Hotellet hade tyckt att det räckte att åka vid 18.00 då planet inte gick förrän 20.00, men Kalle hade stått på sig, och det var en jäkla tur. Vi hade missat planet, blev riktigt tight.
Men vi hann med. Till Bangkok!
Där fick vi vänta i några timmar. Planet skulle gå 00.30.
Då hittar man en tv och planterar barnen framför den. Clever me!
Mamma fixade käk från Burger King.
Sen gick vi på tax-free shopping. Mest för att fördriva tiden. Allt är ju en miljon gånger dyrare här än i själva landet. Där det är tax på grejerna. Go figure. Petra köpte orkideer. Det gör man när man är kärring.
Tänkte köpa lite härlig Mekong, men planerna grusades i kassan. Visade boardingkortet och kassörskan skakade på huvudet. Vi skulle mellanlanda i Finland och där skulle finnarna sno spriten för mig vi ombordstigningen. Så hon tog flaskan. Löjligt egentligen. Inte fan spränger väl Al qaida plan med asiatisk ful-whisky nu för tiden? But I tricked them! Gissa vad som smusslades med i alla fall? Johan vs finska tullen 1-0.
Nåja. Till slut gick vi ombord.
På det stora planet. Som vi skulle flyga med länge. 10 timmar och 45 minuter, närmare bestämt.
Men det är ingen fara när man kan spela tv-spel.
Och pussla.
Eller titta på några filmer.
Tiden gick fort, hur som helst. Vi sov allihopa nästan hela resan.
Rätt som det var landade vi!
I Finland.
Tittade på lite plan.
Tog en kopp kaffe.
Riktigt gott. Måste dricka ikapp tre veckor. Blir mycket kaffe nu några dagar.
Sedan iväg till Sverige.
Samla ihop packningen på Arlanda.
Alla väskorna och alla barnen kom med. Bra. High five på det!
Mot Benstockens parkering och våra bilar.
När vi ställde bilarna där för några veckor sedan så köpte jag till tjänsten framkörning. Tänkte att det skulle bli skönt att få komma hem till en varm, go och snöfri bil. Kalle gjorde inte det. Tyckte att jag slösade pengar. Tråkade mig en hel del för det där faktiskt. Men när vi alltså kom hem gick det väldigt smidigt för mig. Och inte för Kalle. Bilen satt fast i snön och vi fick slita en bra stund där. Till slut gav vi upp och jag hämtade hjälp. Killen med plogtraktorn bogserade ut oss. När vi kom tillbaka till de andra tittade Monica på Kalle och sa att det kanske varit lika bra att de hade lagt de där hundralapparna på framkörningen. Triumf!
Så kom vi iväg.
Vi stannade på Stavsjö värdshus för lunch. Det är rättvist att kalla maten vi åt för svensk husmanskost. Det var pytt i panna, raggmunkar med fläsk och det var potatis med köttbullar. Och mjölk. Ljuvligt.
Sedan hemåt, mätta och belåtna.
Nästa stopp: 579 32 Högsby!
// J.
Men vi hann med. Till Bangkok!
Där fick vi vänta i några timmar. Planet skulle gå 00.30.
Då hittar man en tv och planterar barnen framför den. Clever me!
Mamma fixade käk från Burger King.
Sen gick vi på tax-free shopping. Mest för att fördriva tiden. Allt är ju en miljon gånger dyrare här än i själva landet. Där det är tax på grejerna. Go figure. Petra köpte orkideer. Det gör man när man är kärring.
Tänkte köpa lite härlig Mekong, men planerna grusades i kassan. Visade boardingkortet och kassörskan skakade på huvudet. Vi skulle mellanlanda i Finland och där skulle finnarna sno spriten för mig vi ombordstigningen. Så hon tog flaskan. Löjligt egentligen. Inte fan spränger väl Al qaida plan med asiatisk ful-whisky nu för tiden? But I tricked them! Gissa vad som smusslades med i alla fall? Johan vs finska tullen 1-0.
Nåja. Till slut gick vi ombord.
På det stora planet. Som vi skulle flyga med länge. 10 timmar och 45 minuter, närmare bestämt.
Men det är ingen fara när man kan spela tv-spel.
Och pussla.
Eller titta på några filmer.
Tiden gick fort, hur som helst. Vi sov allihopa nästan hela resan.
Rätt som det var landade vi!
I Finland.
Tittade på lite plan.
Tog en kopp kaffe.
Riktigt gott. Måste dricka ikapp tre veckor. Blir mycket kaffe nu några dagar.
Sedan iväg till Sverige.
Samla ihop packningen på Arlanda.
Alla väskorna och alla barnen kom med. Bra. High five på det!
Mot Benstockens parkering och våra bilar.
När vi ställde bilarna där för några veckor sedan så köpte jag till tjänsten framkörning. Tänkte att det skulle bli skönt att få komma hem till en varm, go och snöfri bil. Kalle gjorde inte det. Tyckte att jag slösade pengar. Tråkade mig en hel del för det där faktiskt. Men när vi alltså kom hem gick det väldigt smidigt för mig. Och inte för Kalle. Bilen satt fast i snön och vi fick slita en bra stund där. Till slut gav vi upp och jag hämtade hjälp. Killen med plogtraktorn bogserade ut oss. När vi kom tillbaka till de andra tittade Monica på Kalle och sa att det kanske varit lika bra att de hade lagt de där hundralapparna på framkörningen. Triumf!
Så kom vi iväg.
Vi stannade på Stavsjö värdshus för lunch. Det är rättvist att kalla maten vi åt för svensk husmanskost. Det var pytt i panna, raggmunkar med fläsk och det var potatis med köttbullar. Och mjölk. Ljuvligt.
Sedan hemåt, mätta och belåtna.
Nästa stopp: 579 32 Högsby!
// J.
Hemma med halmen
Back in Hanåsa Hills!
För 10 minuter sedan öppnade vi dörren till ljuva hemmet.
Skönt att vara hemma!
För 5 minuter sedan öppnade vi trevliga gratulationer till tant Petra.
Tack snälla!
Och nu blir det...
Just det!
En kanna brygg-kaffe och uppackning.
Återkommer med lite bilder från hemresan om en stund.
// J.
Hej hopp!
Nu måste vi lämna stranden för att samla ihop prylarna på hotellet.
Sedan bär det av mot Phuket airport.
Vad säger vi till stranden?
Vi säger hej hopp!
Alltså!
Nästa inlägg kommer när vi anlänt Hammarvägen 12 i Högsby.
Hej hopp!
// J.
Sedan bär det av mot Phuket airport.
Vad säger vi till stranden?
Vi säger hej hopp!
Alltså!
Nästa inlägg kommer när vi anlänt Hammarvägen 12 i Högsby.
Hej hopp!
// J.
Flätor
Då så. Sista dagen på stranden. Då gör vi Noelle lite fin!
Här har vi "före-kortet". Hår som i en schamporeklam.
Fläta, fläta, fläta...
Fläta, fläta, fläta...
Fläta, fläta, FLÄTA!
Och så till slut är det färdigt.
VOILA!
Så här fin blev hon, lilla tjejen!
// J.
Här har vi "före-kortet". Hår som i en schamporeklam.
Fläta, fläta, fläta...
Fläta, fläta, fläta...
Fläta, fläta, FLÄTA!
Och så till slut är det färdigt.
VOILA!
Så här fin blev hon, lilla tjejen!
// J.
Kast med litet mellanbarn
Flera gånger under semestern här har vi ägnat oss åt den väldigt spektakulära leken "kast med litet mellanbarn".
En lek som kräver ingredienser som styrka, explosivitet, balans, mod och en liten smidig son.
Nedan följer en bildserie som i all enkelhet beskriver själva förfarandet.
Kraftsamling ända från tårna. Ett stadigt tag runt sonens bröstkorg. Ett, två...
...Tre! Till väders med den rackarn!
Så där ja. En raffig effekt kan vara att likt en överdopad kulstötare spänna hela kroppen och blänga efter sin ivägskickade projektil samtidigt som man vrålar vansinnigt högt. Och nu snackar vi ett riktigt cro magnon vrål. Detta kan i vissa fall skrämma upp sonen ytterligare ett par decimeter.
Titta vad härligt. Han flyger.
10 sekunder efter landning. I vattnet. Märk väl stekarfrisyren, en lattjo bieffekt.
The red baron of the beach!
// J.
En lek som kräver ingredienser som styrka, explosivitet, balans, mod och en liten smidig son.
Nedan följer en bildserie som i all enkelhet beskriver själva förfarandet.
Kraftsamling ända från tårna. Ett stadigt tag runt sonens bröstkorg. Ett, två...
...Tre! Till väders med den rackarn!
Så där ja. En raffig effekt kan vara att likt en överdopad kulstötare spänna hela kroppen och blänga efter sin ivägskickade projektil samtidigt som man vrålar vansinnigt högt. Och nu snackar vi ett riktigt cro magnon vrål. Detta kan i vissa fall skrämma upp sonen ytterligare ett par decimeter.
Titta vad härligt. Han flyger.
10 sekunder efter landning. I vattnet. Märk väl stekarfrisyren, en lattjo bieffekt.
The red baron of the beach!
// J.
Well done
Så här har Kalle legat hela dagen.
Ser inte hälsosamt ut, solen är ju väldigt stark här.
Försökte ta upp det lite försiktigt med honom.
Jag: -Du, kalle.
Kalle: -Mmm.
Jag: - Du har varit i solen en bra stund nu. Kanske vore bra att ligga under parasollet en stund.
Kalle: -Trams!
Jag: -Men du kommer kanske bränna dig.
Kalle: Äsch!
Jag: -Du gör som du vill. Bara lite orolig.
Kalle: -De sista dagarna gäller det att steka utav helvete. Måste ju vara brun när man kommer hem.
Jag: -Jo, det är klart. Men du har legat där sedan halv tio. Alltså lite drygt fyra timmar nu.
Kalle: -En sak ska du ha klart för dig. Jag ska ta mig fan vara knaprig på ytan innan jag lämnar den här stolen. Jag ska se ut som de där stekta baconskivorna vi får till frukost innan jag är färdig med mig själv här. Där har du det, gosse!
Jag: -Ok, men sen lägger du dig väl i skuggan?
Kalle: -Då vänder jag på mig! Hehe.
Han låg fortfarande så där när vi gick tillbaka till hotellet.
Men det är klart att brun, det är han ju.
// J.
Ser inte hälsosamt ut, solen är ju väldigt stark här.
Försökte ta upp det lite försiktigt med honom.
Jag: -Du, kalle.
Kalle: -Mmm.
Jag: - Du har varit i solen en bra stund nu. Kanske vore bra att ligga under parasollet en stund.
Kalle: -Trams!
Jag: -Men du kommer kanske bränna dig.
Kalle: Äsch!
Jag: -Du gör som du vill. Bara lite orolig.
Kalle: -De sista dagarna gäller det att steka utav helvete. Måste ju vara brun när man kommer hem.
Jag: -Jo, det är klart. Men du har legat där sedan halv tio. Alltså lite drygt fyra timmar nu.
Kalle: -En sak ska du ha klart för dig. Jag ska ta mig fan vara knaprig på ytan innan jag lämnar den här stolen. Jag ska se ut som de där stekta baconskivorna vi får till frukost innan jag är färdig med mig själv här. Där har du det, gosse!
Jag: -Ok, men sen lägger du dig väl i skuggan?
Kalle: -Då vänder jag på mig! Hehe.
Han låg fortfarande så där när vi gick tillbaka till hotellet.
Men det är klart att brun, det är han ju.
// J.
Gustaf blev attackerad
Varm dag idag. Otroligt varmt.
Hade gått ner för att doppa mig i en stilla förhoppning om att det skulle svalka mig en aning. När jag badat färdigt och är på väg in mot stranden hör jag ett skrik. Och nu snackar vi ett skrik kopplat till väldigt stor panik. Mycket folk på stranden så jag uppfattar inte riktigt vad som hänt. Tills jag ser Petra löpa likt Usain Bolt över stranden. Skriket kom alltså från något av mina barn!
Skyndar upp ur vattnet. Nås av denna syn.
Gustaf har blivit attackerad av något. En thailändsk kvinna från restaurangtältet kom rusande. Tydligen sjukvårdsutbildad.
Det visar sig att någon slags tusenfoting gått till angrepp och efterlämnat sig minst en miljon taggar i foten (Gustafs uppgift).
Under stor koncentration kunde till slut Petra och den thailändska kvinnan prydligt avlägsna samtliga taggar från foten (dödligt farliga enligt Gustaf).
Tyckte väl att killen var lite låpig. Ställa till med en sådan scén bara för en liten tusenfoting med taggar.
Gustaf tyckte dock att reaktionen absolut var på sin plats. Så här lång var den!
Vi gick på tusenfotingsjakt allihop och till slut påträffades den skyldiga.
Här har ni honom. Taggig och jävlig!
Gustaf överlevde i alla fall och är nu en erfarenhet rikare.
// J.
Hade gått ner för att doppa mig i en stilla förhoppning om att det skulle svalka mig en aning. När jag badat färdigt och är på väg in mot stranden hör jag ett skrik. Och nu snackar vi ett skrik kopplat till väldigt stor panik. Mycket folk på stranden så jag uppfattar inte riktigt vad som hänt. Tills jag ser Petra löpa likt Usain Bolt över stranden. Skriket kom alltså från något av mina barn!
Skyndar upp ur vattnet. Nås av denna syn.
Gustaf har blivit attackerad av något. En thailändsk kvinna från restaurangtältet kom rusande. Tydligen sjukvårdsutbildad.
Det visar sig att någon slags tusenfoting gått till angrepp och efterlämnat sig minst en miljon taggar i foten (Gustafs uppgift).
Under stor koncentration kunde till slut Petra och den thailändska kvinnan prydligt avlägsna samtliga taggar från foten (dödligt farliga enligt Gustaf).
Tyckte väl att killen var lite låpig. Ställa till med en sådan scén bara för en liten tusenfoting med taggar.
Gustaf tyckte dock att reaktionen absolut var på sin plats. Så här lång var den!
Vi gick på tusenfotingsjakt allihop och till slut påträffades den skyldiga.
Här har ni honom. Taggig och jävlig!
Gustaf överlevde i alla fall och är nu en erfarenhet rikare.
// J.
Strandsekten
Idag hände något högst märkligt när vi precis lagt oss till rätta i solstolarna.
Det blev ett himla hallå lite längre bort på stranden. Var tvungen att gå dit och kika lite. Eller tvungen var jag ju inte. Ja ja, ni fattar. När jag kom närmare möttes jag av denna syn.
Det här sällskapet var i väldig hast med att förbereda någon slags högtidlig ritual. Bedömde genast religös anknytning. En strandsekt!
Här har vi strandsektens heliga gud. En liten tjock porslinskärring. Prydligt placerad på en av sektmedlemarnas huvud.
Den här kvinnan, i mitten av bilden, måste ha varit närmast porslinsguden av de alla. I stor frenesi, och med ett minspel som närmast kan associeras med en massmördares, ropade hon ut en lång rad med besvärjelser och uppmaningar till övriga deltagare. Mycket passionerat alltihop.
Sen drog det igång på allvar. Kinapuffar och smatterband så det ekade över hela Karon beach. Det skapades väldiga rökridåer. Mycket effektfullt.
Efter en stund avtog det hela och sekten lugnade sig. När dimmorna skingrat sig var de borta.
Gick tillbaka till solstolen igen.
Vad kan möjligen driva människor till något sådant här. Vansinnigt och lite otäckt. Men förmodligen hade strandsekten funnit det lika konstigt om de hade fått uppleva vår groddans runt stången på midsommarafton.
//J.
Det blev ett himla hallå lite längre bort på stranden. Var tvungen att gå dit och kika lite. Eller tvungen var jag ju inte. Ja ja, ni fattar. När jag kom närmare möttes jag av denna syn.
Det här sällskapet var i väldig hast med att förbereda någon slags högtidlig ritual. Bedömde genast religös anknytning. En strandsekt!
Här har vi strandsektens heliga gud. En liten tjock porslinskärring. Prydligt placerad på en av sektmedlemarnas huvud.
Den här kvinnan, i mitten av bilden, måste ha varit närmast porslinsguden av de alla. I stor frenesi, och med ett minspel som närmast kan associeras med en massmördares, ropade hon ut en lång rad med besvärjelser och uppmaningar till övriga deltagare. Mycket passionerat alltihop.
Sen drog det igång på allvar. Kinapuffar och smatterband så det ekade över hela Karon beach. Det skapades väldiga rökridåer. Mycket effektfullt.
Efter en stund avtog det hela och sekten lugnade sig. När dimmorna skingrat sig var de borta.
Gick tillbaka till solstolen igen.
Vad kan möjligen driva människor till något sådant här. Vansinnigt och lite otäckt. Men förmodligen hade strandsekten funnit det lika konstigt om de hade fått uppleva vår groddans runt stången på midsommarafton.
//J.
Full moon
Strosade runt på gatorna i Saladan ungefär en vecka sedan. Såg den här anslagstavlan. Fastnade.
Var ju fullmåne på vår bröllopsdag. Mysigt. Men det var inte den tanken jag slogs av.
För lite drygt tio år sedan. I Kalmar. Bestämde då med min bästa vän att vi skulle uppleva full moon party tillsammans på Koh Phangan. Kommer inte ihåg varför. Men så var det.
Blir väl fan inte av det där. Eller kanske. Vem vet.
Om två äldre genltemen skulle påträffas på stranden där, med bar överkropp, ruskandes på sitt gråa skägg i takt med den pumpande technomusiken. Höga som hus. Då är det bara vi. Henke och jag.
Två väldigt gamla tjugoåringar som lever ut en gammal dröm.
// J.
Var ju fullmåne på vår bröllopsdag. Mysigt. Men det var inte den tanken jag slogs av.
För lite drygt tio år sedan. I Kalmar. Bestämde då med min bästa vän att vi skulle uppleva full moon party tillsammans på Koh Phangan. Kommer inte ihåg varför. Men så var det.
Blir väl fan inte av det där. Eller kanske. Vem vet.
Om två äldre genltemen skulle påträffas på stranden där, med bar överkropp, ruskandes på sitt gråa skägg i takt med den pumpande technomusiken. Höga som hus. Då är det bara vi. Henke och jag.
Två väldigt gamla tjugoåringar som lever ut en gammal dröm.
// J.
Dinner and shopping
Eftermiddagen och kvällen gick till middag och lite shopping.
Blev några mediumbitar och lite rött på Two Chefs. Och så en Aila på det.
Har skämt bort smaklökarna en smula sista dagarna, men va´ fan.
Monica gillade sin pasta med oxfilé.
Barnen blev trötta efter en stund. Wilgot hytte med näven och anmälde att det var dags för reträtt.
Så vi gick hem.
Kalle och Monica vakade lite senare över tre sovande barn i ett par timmar medan Petra och Jag kunde gå på en liten shoppingtur. Blir lite lugnare på något outgrundligt sätt när inte kidsen är med. En aning mindre tjat.
Stannade på en drink också.
Blev alltså ett mycket uppskattat andningshål i tillvaron för Petra och mig. Tack för det!
Idag tisdag är den sista hela dagen kvar här. Åker mot flygplatsen imorgon eftermiddag för transport tillbaka till nordpolen. Och hur märkligt det än kan låta så börjar vi väl längta hem allesammans. Ska bli skönt att komma hem.
Men nu blir det stranden!
See ya´!
// J.
Blev några mediumbitar och lite rött på Two Chefs. Och så en Aila på det.
Har skämt bort smaklökarna en smula sista dagarna, men va´ fan.
Monica gillade sin pasta med oxfilé.
Barnen blev trötta efter en stund. Wilgot hytte med näven och anmälde att det var dags för reträtt.
Så vi gick hem.
Kalle och Monica vakade lite senare över tre sovande barn i ett par timmar medan Petra och Jag kunde gå på en liten shoppingtur. Blir lite lugnare på något outgrundligt sätt när inte kidsen är med. En aning mindre tjat.
Stannade på en drink också.
Blev alltså ett mycket uppskattat andningshål i tillvaron för Petra och mig. Tack för det!
Idag tisdag är den sista hela dagen kvar här. Åker mot flygplatsen imorgon eftermiddag för transport tillbaka till nordpolen. Och hur märkligt det än kan låta så börjar vi väl längta hem allesammans. Ska bli skönt att komma hem.
Men nu blir det stranden!
See ya´!
// J.
Dagen efter
Då var alltså kalaset över och jag är nu 30 år.
Idag är vi rätt lugna. Inga snabba svängar, inga bollar på volley. Ungefär så.
Lägrade hyffsat tidigt nere vid stranden.
Bra dag att läsa en god bok.
Eller bunkra upp med en massa gott under ett parasoll.
För att så småningom smyga sig ut i solen igen. Skönt!
Tack så himla mycket för alla hälsningar från er där hemma på min födelsedag!
Saknar er alla!
♥Kram♥
// Petra.
Idag är vi rätt lugna. Inga snabba svängar, inga bollar på volley. Ungefär så.
Lägrade hyffsat tidigt nere vid stranden.
Bra dag att läsa en god bok.
Eller bunkra upp med en massa gott under ett parasoll.
För att så småningom smyga sig ut i solen igen. Skönt!
Tack så himla mycket för alla hälsningar från er där hemma på min födelsedag!
Saknar er alla!
♥Kram♥
// Petra.
Min dag
Blev en ganska tidig morgon idag.
Sång och hurrarop vid sängkanten strax efter sju.
Barnen hade ordnat med några presenter.
En härlig blommig väska (lär behövas när vi ska hem) och en jättefin klänning att ha på mig ikväll.
För att säkerställa en perfekt dag på stranden var den äkta mannen nere i ottan för att reservera de absolut bästa solstolarna. Mitt i mellan restaurangtältet och massagetältet. Naturligtvis i främsta ledet.
En lång och god frukost med familjen.
Sedan mer sång. Nu från mamma och pappa. Och lite mer presenter.
Lite medskickade dumheter från svärföräldrarna samt Ida, Johan och lille Edvin. Så fint!
En spa-weekend också. Så himla underbart, tack!
Efter det gick vi till stranden.
Tog två minuter tills systersonen Christoffer dök upp.
Skaffade några Chang. Skål och grattis lilla moster!
Lovade att inte kommentera solbrännor. Så jag gör inte det.
Rigtigt härliga vågor idag. Kalle och Monica körde vågleken.
Gustaf stormtrivdes under dessa förutsättningar så klart.
Wilgot ville också uppleva lite vågor. Här sitter han på sin pappas axlar.
Point break.
Idag äter alla barn glass. Precis hur ofta man vill.
En riktigt skön massage.
Alla behövde. Alla fick.
Tillbaka från stranden och en dusch.
Strax innan fyra dundrade mamma och pappa in i rummet.
Med champagne och jordgubbar. Ljuvligt!
Jag öppnade flaskan exakt 16.04 lokal tid. Alltså 10.04 där hemma. Då hade jag levt i 30 år. Exakt!
Vi hade bokat för födelsedagsmiddag på On The Rocks. Fantastiskt ställe. Precis vid havet.
Blev ett bra gäng. Systersönerna Andreas och Christoffer med respektive var med.
Helt otroligt bra mat och underbar utsikt över havet.
Fick till och med födelsdedagstårta och sång till desert!
Här har ni lite bilder från middagen.
Efter middagen gick vi vidare för ett par drinkar vid Andreas och Christoffers hotell.
Där var det musik och show.
Några bilder.
Sedan var det dags för hemgång.
Det blev en riktigt bra dag det här! Och nu är lilla jag 30 år!
Kram på er alla!
// Petra.
Sång och hurrarop vid sängkanten strax efter sju.
Barnen hade ordnat med några presenter.
En härlig blommig väska (lär behövas när vi ska hem) och en jättefin klänning att ha på mig ikväll.
För att säkerställa en perfekt dag på stranden var den äkta mannen nere i ottan för att reservera de absolut bästa solstolarna. Mitt i mellan restaurangtältet och massagetältet. Naturligtvis i främsta ledet.
En lång och god frukost med familjen.
Sedan mer sång. Nu från mamma och pappa. Och lite mer presenter.
Lite medskickade dumheter från svärföräldrarna samt Ida, Johan och lille Edvin. Så fint!
En spa-weekend också. Så himla underbart, tack!
Efter det gick vi till stranden.
Tog två minuter tills systersonen Christoffer dök upp.
Skaffade några Chang. Skål och grattis lilla moster!
Lovade att inte kommentera solbrännor. Så jag gör inte det.
Rigtigt härliga vågor idag. Kalle och Monica körde vågleken.
Gustaf stormtrivdes under dessa förutsättningar så klart.
Wilgot ville också uppleva lite vågor. Här sitter han på sin pappas axlar.
Point break.
Idag äter alla barn glass. Precis hur ofta man vill.
En riktigt skön massage.
Alla behövde. Alla fick.
Tillbaka från stranden och en dusch.
Strax innan fyra dundrade mamma och pappa in i rummet.
Med champagne och jordgubbar. Ljuvligt!
Jag öppnade flaskan exakt 16.04 lokal tid. Alltså 10.04 där hemma. Då hade jag levt i 30 år. Exakt!
Vi hade bokat för födelsedagsmiddag på On The Rocks. Fantastiskt ställe. Precis vid havet.
Blev ett bra gäng. Systersönerna Andreas och Christoffer med respektive var med.
Helt otroligt bra mat och underbar utsikt över havet.
Fick till och med födelsdedagstårta och sång till desert!
Här har ni lite bilder från middagen.
Efter middagen gick vi vidare för ett par drinkar vid Andreas och Christoffers hotell.
Där var det musik och show.
Några bilder.
Sedan var det dags för hemgång.
Det blev en riktigt bra dag det här! Och nu är lilla jag 30 år!
Kram på er alla!
// Petra.
Födelsedag!
Idag fyller vår Petra 30 år!
Grattis!
// J.
Grattis!
// J.
Uppfostrade!
Efter att ha tillbringat tre veckor, dygnet runt, med barnen kan jag nu stolt presentera faktumet att de nu är färdigfostrade. Kan strängt tillbakavisa eventuella tidigare rykten om obstinata beteenden eller brist på respekt. 
Så här såg det ut i hotellets foaje innan vi gav oss iväg på middag idag. Lugnt och fint. Ett leende på läpparna för att visa mor och far tacksamhet inför stundande utspisning. Händerna tillsammans för att visa respekt för lokalbefolkningen. Här tar vi seden dit vi kommer.
Innan maten kommer in är vi glada. Lyckliga barn helt enkelt.
Vid framdukning rätar vi ryggarna och använder kniv och gaffel. Absolut inget prat med mat i munnen.
Skickar artigt de olika tillbehören mellan oss. Och delar lika.
Meddelande till Fröviskolan och Lillebo förskola:
Jag vill inte höra talas om olydnad, bråk eller annat som kan förknippas med brister i ordning och uppförande.
Allt annat än högsta betyg för samtliga av mina barn är en kvittens för ert misslyckande, punkt slut.
Så. Då var det sagt.
//J.
Dinner!
Dags för middag!
Efter två veckor på en ö där man inte ens kan stava till västerländsk matkultur finns bara ett ställe.
Buffalo!
Plankstek.
Skål! Imorgon välkomnar vi Petra till medelåldern.
Vitlöksbröd, plankstek och en karaff med husets röda. Och en irish!
Där har ni det.
// J.
Efter två veckor på en ö där man inte ens kan stava till västerländsk matkultur finns bara ett ställe.
Buffalo!
Plankstek.
Skål! Imorgon välkomnar vi Petra till medelåldern.
Vitlöksbröd, plankstek och en karaff med husets röda. Och en irish!
Där har ni det.
// J.
On the Karon beach again
På Karon beach igen. Skönt att doppa sig efter båtresan.
Strax middag!
Hörs!
//J.
Strax middag!
Hörs!
//J.
Karon igen
Tack och bock Lanta för den här gången. Nu drar vi tillbaka till Karon.
Tom körde oss till hamnen i Saladan.
Första båten.
Mamma fick sova lite. Hon var uppe sent igår och packade.
Sedan båtbyte ute på sjön. Strax utanför Phi Phi.
Soldäck.
Så här ser Monica ut när hon verkligen trivs.
Gustaf och Noelle.
Lilla Petra.
Så äntligen i hamn.
Taxi till Karon.
Och lunch på Little Mermaid!
Framme. Skönt!
// J.
Tom körde oss till hamnen i Saladan.
Första båten.
Mamma fick sova lite. Hon var uppe sent igår och packade.
Sedan båtbyte ute på sjön. Strax utanför Phi Phi.
Soldäck.
Så här ser Monica ut när hon verkligen trivs.
Gustaf och Noelle.
Lilla Petra.
Så äntligen i hamn.
Taxi till Karon.
Och lunch på Little Mermaid!
Framme. Skönt!
// J.
Packa
Klockan är snart halv elva.
Åker från Good Days imorgon vid 07.30.
Inget är packat.
Alla barnen sover.
Precis. Alla barnen sover.
Får väl öppna en Singha och fixa packningen. :)
// Petra
Åker från Good Days imorgon vid 07.30.
Inget är packat.
Alla barnen sover.
Precis. Alla barnen sover.
Får väl öppna en Singha och fixa packningen. :)
// Petra
Utväxten
Sista kvällen i sin Bungalow på Lanta.
Då tar man det väl lite lugnt när man kommer tillbaka från sista middagen. Öppnar en öl, sitter och pratar lite om hur skönt och bra allting ändå har varit här.
Men inte!
Här ska färgas utväxt. Det gråa skiner igenom. Måste fixas. Nu!
Alltså. Hitta en affär som säljer hårfärg efter solnedgången. Sedan igång!
Konstigt för en del kanske. Men inte för oss känner och lever med Monica.
Kalle och jag tog en öl i alla fall. Frågade vad hårfärgen kostade. 60 bath, alltså ca 15 kronor.
Vi tittade på varandra Kalle och jag. Tänkte samma sak. Så mycket skit som ska släpas hem härifrån. Det är ju hårfärg de borde ta hem. Skulle spara en förmögenhet.
Men vi sa inget. Ville inte sabba stämningen.
// J.
Då tar man det väl lite lugnt när man kommer tillbaka från sista middagen. Öppnar en öl, sitter och pratar lite om hur skönt och bra allting ändå har varit här.
Men inte!
Här ska färgas utväxt. Det gråa skiner igenom. Måste fixas. Nu!
Alltså. Hitta en affär som säljer hårfärg efter solnedgången. Sedan igång!
Konstigt för en del kanske. Men inte för oss känner och lever med Monica.
Kalle och jag tog en öl i alla fall. Frågade vad hårfärgen kostade. 60 bath, alltså ca 15 kronor.
Vi tittade på varandra Kalle och jag. Tänkte samma sak. Så mycket skit som ska släpas hem härifrån. Det är ju hårfärg de borde ta hem. Skulle spara en förmögenhet.
Men vi sa inget. Ville inte sabba stämningen.
// J.
Sista kvällen på Lanta
Jaha, sista kvällen på Lanta då. Sen blir det Karon igen några dagar.
Vi drog till Laila för att säga hej då. Och för att få härligt svenskt kaffe.
Tog en fika med Kalles kusin, Susanne, som precis kommit till ön för att stanna några månader.
Efter det middag.
Tom kikade förbi för att snacka lite och för att planera det sista.
Trevlig kväll. Blev några Gin och tonic efter maten.
// J.
Vi drog till Laila för att säga hej då. Och för att få härligt svenskt kaffe.
Tog en fika med Kalles kusin, Susanne, som precis kommit till ön för att stanna några månader.
Efter det middag.
Tom kikade förbi för att snacka lite och för att planera det sista.
Trevlig kväll. Blev några Gin och tonic efter maten.
// J.
Naturfotograf igen
Här har vi en annan större rovfågel.
Ytterligare en fjäder i hatten (ber om ursäkt för den dåliga ordvitsen) för den nya storfotografen.
Börjar få snits på det här nu. Perfekt fokus och allt.
Vad sa ni nu då?
Engångsföreteelse my ass!
// J.
Ytterligare en fjäder i hatten (ber om ursäkt för den dåliga ordvitsen) för den nya storfotografen.
Börjar få snits på det här nu. Perfekt fokus och allt.
Vad sa ni nu då?
Engångsföreteelse my ass!
// J.
Honeymoon suite
Hittade ett kul boende. Eller kul och kul. Märkligt kan man väl kanske säga.
Här har ni ett boende för nygifta!
En hydda på några pålar i vattnet.
Och under hyddan finns ett litet vardagsrum, eller motsvarande, där man kan sitta och vänslas lite på kvällningen. Eller ligga där till höger i hängmattan och tillsammans lyssna på vågornas sus medan livet planeras i detalj. Kanske ta en sväng i den där thailänsdka snipan längst till höger.
Stället ägs av killen som har matstället där jag sitter och tar bilden. Nära och bra. Majestätisk service utlåvas.
Kollade vad priset var. 500 bath per natt. Inte så farligt, runt 120 spänn.
Tanken som slår mig är att det måste rista som fan i den där bambuställningen om natten när den äktenskapliga verksamheten dras igång. Och mitt framför restaurangen också. Herregud.
Men i alla fall. Ett tips till några som ska gifta sig. Johan och Sophie kanske?
// J.
Här har ni ett boende för nygifta!
En hydda på några pålar i vattnet.
Och under hyddan finns ett litet vardagsrum, eller motsvarande, där man kan sitta och vänslas lite på kvällningen. Eller ligga där till höger i hängmattan och tillsammans lyssna på vågornas sus medan livet planeras i detalj. Kanske ta en sväng i den där thailänsdka snipan längst till höger.
Stället ägs av killen som har matstället där jag sitter och tar bilden. Nära och bra. Majestätisk service utlåvas.
Kollade vad priset var. 500 bath per natt. Inte så farligt, runt 120 spänn.
Tanken som slår mig är att det måste rista som fan i den där bambuställningen om natten när den äktenskapliga verksamheten dras igång. Och mitt framför restaurangen också. Herregud.
Men i alla fall. Ett tips till några som ska gifta sig. Johan och Sophie kanske?
// J.
Poolbilder från gårdagen
Och här har vi lite bilder från gårdagens poolbesök.
// J.
// J.
Strandbilder från gårdagen
Här har vi lite bilder från gårdagens strandbesök.
// J.
// J.
Bästa stället!
Eftersom vi med stor tydlighet pekade ut den sämsta restaurangen så är det väl på sin plats att så här dagen innan avfärd från Lanta även kora den bästa.
Så här har ni det!
Rann!
Ser ni den här skylten. Gå in!
Mycket trevligt ställe med fantastisk mat och underbar personal.
Blev tredje besöket där igår och det var lika bra som tidigare.
Här har ni gänget! Ja, och några av våra barn också.
Killen med Rambobandet runt huvudet är Rann. Han är kock, chef och fixar med lite allt möjligt under kvällarna. Det var han som skule fixa månskensturen som ställdes in.
De med röda tröjor är servitör/servitris.
Ballonger till barnen.
Så här glada blir vi här!
Efter massor med god mat och gott att dricka gick vi hemåt.
För att naturligtvis, som vanligt, ha efterfest på uteplatsen!
// J.
Så här har ni det!
Rann!
Ser ni den här skylten. Gå in!
Mycket trevligt ställe med fantastisk mat och underbar personal.
Blev tredje besöket där igår och det var lika bra som tidigare.
Här har ni gänget! Ja, och några av våra barn också.
Killen med Rambobandet runt huvudet är Rann. Han är kock, chef och fixar med lite allt möjligt under kvällarna. Det var han som skule fixa månskensturen som ställdes in.
De med röda tröjor är servitör/servitris.
Ballonger till barnen.
Så här glada blir vi här!
Efter massor med god mat och gott att dricka gick vi hemåt.
För att naturligtvis, som vanligt, ha efterfest på uteplatsen!
// J.
Wilgot - underbarnet
Vi har liksom haft det på känn under en längre tid. Pratat om det hemma om kvällarna men inte berättat för någon. Men eftersom det snart inte går att dölja det längre är det väl lika bra att kasta ut fakta i dagsljuset.
Wilgot är ett underbarn.
Här är bara ett i raden av alla otaliga exempel:
Middag. Wilgot beställer vant in någon thairätt. Så långt inget ovanligt.
Men när servitören lämnar bordet påkallar Wilgot honom igen för att komplettera beställningen en smula.
Han vill ha pinnar att äta med.
Jag: -Wilgot vad sa du till servitören?
Wilgot: - Pinnar bara.
Jag: -Pinnar?
Wilgot: Ja, pinnar. Vi är i Asien pappa. Man använder det här.
Jag: Jo, jag vet. Men...äsch.
Wilgot: Ok?
Jag: Ok.
Sen blev det föreställning.
Ett vant grepp om pinnarna och så började han. Utan en min.
Som om detta vore självklart.
Det började tisslas och tasslas vid borden runt omkring oss. Titta på den lilla pojken, sa någon. Vi i familjen lyckades hålla masken och låtsades som om allt var precis som vanligt. Men inom oss brann det av stolthet.
Så avklarades måltiden. Med pinnar.
Vill vara lite tydlig på en sak här bara. Ni som har barn i liknande åldrar behöver varken känna besvikelse eller skam. Denna utveckling vår son går igenom är högst ovanlig. Barn utvecklas olika. Så är det bara.
Och Wilgot råkar bara vara väldigt långt före sina jämnåriga.
// J.
Wilgot är ett underbarn.
Här är bara ett i raden av alla otaliga exempel:
Middag. Wilgot beställer vant in någon thairätt. Så långt inget ovanligt.
Men när servitören lämnar bordet påkallar Wilgot honom igen för att komplettera beställningen en smula.
Han vill ha pinnar att äta med.
Jag: -Wilgot vad sa du till servitören?
Wilgot: - Pinnar bara.
Jag: -Pinnar?
Wilgot: Ja, pinnar. Vi är i Asien pappa. Man använder det här.
Jag: Jo, jag vet. Men...äsch.
Wilgot: Ok?
Jag: Ok.
Sen blev det föreställning.
Ett vant grepp om pinnarna och så började han. Utan en min.
Som om detta vore självklart.
Det började tisslas och tasslas vid borden runt omkring oss. Titta på den lilla pojken, sa någon. Vi i familjen lyckades hålla masken och låtsades som om allt var precis som vanligt. Men inom oss brann det av stolthet.
Så avklarades måltiden. Med pinnar.
Vill vara lite tydlig på en sak här bara. Ni som har barn i liknande åldrar behöver varken känna besvikelse eller skam. Denna utveckling vår son går igenom är högst ovanlig. Barn utvecklas olika. Så är det bara.
Och Wilgot råkar bara vara väldigt långt före sina jämnåriga.
// J.
Naturfotograf!
Jaha, inga konstigheter. Här kan man stolt presentera en fantasisk close up på en, ja. Större fågel.
Håll till godo!
Hade det inte varit för att japanen som konstruerat autofokusfunktionen åt Canon varit full på jobbet så hade bilden banne mig hamnat i National Geographic. Den vane fotografen kan ju se att fokus ligger på stammen intill och inte på den ståtliga fågeln. Detta trots fullständigt prickfri siktning av fotografen. Bra centrering och allt. Bra jobbat här Canon. Hitta killen. Och sparka honom.
//J.
Håll till godo!
Hade det inte varit för att japanen som konstruerat autofokusfunktionen åt Canon varit full på jobbet så hade bilden banne mig hamnat i National Geographic. Den vane fotografen kan ju se att fokus ligger på stammen intill och inte på den ståtliga fågeln. Detta trots fullständigt prickfri siktning av fotografen. Bra centrering och allt. Bra jobbat här Canon. Hitta killen. Och sparka honom.
//J.
Nitlott!
Det är klart att det bara var en tidsfråga. Och igår hände det. Vi hamnde på jordklotets sämsta restaurang.
Allt, absolut allt, som kunde gå fel gick fel. Till en början korrigerade vi elegant servitörens framdukningar av fel maträtter osv men efter ett tag övergick vi till att bara dricka öl och sansat bevittna eländet. Inget smakade gott.
Därför. Ser ni denna skylten. Gå inte in!
Men vi lät oss inte nedslås!
En snabb sväng in på Seven Eleven för att hämta en kasse Bacardi Breezer och så drog vi vidare genom kvällen.
Petra fixade banana pancake till barnen. Oerhört uppskattat så klart. Och mättande.
Kalle mer eller mindre bröt sig in i en godisaffär och fixade efterrätten. Ännu mer uppskattat.
När vi tyckte vi gjort färdigt kvällen festade vi till det med en Rolls Royce tuk tuk.
Och så ramlade vi hem framåt natten.
Nöjda och glada. Vi vände på steken och gjorde det till en bra kväll ändå.
Blev kanske inte som vi planerat. Men bra!
Gustaf uttryckte saken med bra precision:
"-Pappa, ingen plan är bättre än de som genomför den."
// J.
Allt, absolut allt, som kunde gå fel gick fel. Till en början korrigerade vi elegant servitörens framdukningar av fel maträtter osv men efter ett tag övergick vi till att bara dricka öl och sansat bevittna eländet. Inget smakade gott.
Därför. Ser ni denna skylten. Gå inte in!
Men vi lät oss inte nedslås!
En snabb sväng in på Seven Eleven för att hämta en kasse Bacardi Breezer och så drog vi vidare genom kvällen.
Petra fixade banana pancake till barnen. Oerhört uppskattat så klart. Och mättande.
Kalle mer eller mindre bröt sig in i en godisaffär och fixade efterrätten. Ännu mer uppskattat.
När vi tyckte vi gjort färdigt kvällen festade vi till det med en Rolls Royce tuk tuk.
Och så ramlade vi hem framåt natten.
Nöjda och glada. Vi vände på steken och gjorde det till en bra kväll ändå.
Blev kanske inte som vi planerat. Men bra!
Gustaf uttryckte saken med bra precision:
"-Pappa, ingen plan är bättre än de som genomför den."
// J.
Utmanad
Blev lite dramatik vid lunchen igår. Höll som bäst på att duscha av barnen saltvattnet borta vid poolen medan Petra skulle beställa mat. På frågan vad jag ville ha svarade jag kött, gärna lite spicy. När jag sedan kom upp till restaurangen fnittrades det mellan Petra och servitrisen. Jag frågade vad som stod på och Petra svarade att hon bara beställt enligt min önskan, "lite spicy". Anade oråd.
Efter en stund fick jag in maten.
Eller kitteln rättare sagt.
Titta på det här noga mina vänner. Den här bilden avspeglar något man inte ofta får se. Om man tar alla de jävligaste kryddorna i hela Asien och blandar med lite olika blad och grönsaker som bara har som enda uppgift att ytterligare framhäva smaken från kryddorna, då ser det ut så här.
Förstod genast att jag blivit utmanad av de där ödlorna i köket!
Efter första surplet av brygden och elden genom gommen som följde kombinerat med hustruns hånflin stod det klart. Men jag skulle nog fan visa dem!
Sakta men säkert och under stor ansträngning, får väl erkännas, fick jag ner den ena skeden efter den andra. Till en början kom servitriserna fram och kollade lite roade om allt smakade bra. Inga problem, svarade jag, det smakar kanon. Några minuter senare övergick deras fnittrande frågor om smaken på brygden till rena hälsoutfrågningar. T.ex. är du verkligen säker på att du mår bra?
Vet inte hur men jag fick till slut ner alltsammans. Triumf!
Och då ser man ut så här!
Minen säger:
- Vad det där verkligen allt ni hade att komma med?
Smaklökarna, eller vad som var kvar av dem, säger:
- Kan vi inte vara färdiga här snart så jag kan rusa iväg till vår bungalow för att trycktanka vatten och vitt bröd?
Men jag fixade det!
Segrade över Petra och hennes konspiratörer.
/ J.
Efter en stund fick jag in maten.
Eller kitteln rättare sagt.
Titta på det här noga mina vänner. Den här bilden avspeglar något man inte ofta får se. Om man tar alla de jävligaste kryddorna i hela Asien och blandar med lite olika blad och grönsaker som bara har som enda uppgift att ytterligare framhäva smaken från kryddorna, då ser det ut så här.
Förstod genast att jag blivit utmanad av de där ödlorna i köket!
Efter första surplet av brygden och elden genom gommen som följde kombinerat med hustruns hånflin stod det klart. Men jag skulle nog fan visa dem!
Sakta men säkert och under stor ansträngning, får väl erkännas, fick jag ner den ena skeden efter den andra. Till en början kom servitriserna fram och kollade lite roade om allt smakade bra. Inga problem, svarade jag, det smakar kanon. Några minuter senare övergick deras fnittrande frågor om smaken på brygden till rena hälsoutfrågningar. T.ex. är du verkligen säker på att du mår bra?
Vet inte hur men jag fick till slut ner alltsammans. Triumf!
Och då ser man ut så här!
Minen säger:
- Vad det där verkligen allt ni hade att komma med?
Smaklökarna, eller vad som var kvar av dem, säger:
- Kan vi inte vara färdiga här snart så jag kan rusa iväg till vår bungalow för att trycktanka vatten och vitt bröd?
Men jag fixade det!
Segrade över Petra och hennes konspiratörer.
/ J.
Nedgrävd!
Vad är det här?
Det är Gustaf som blivit nedgrävd av sina syskon. Hyggligt.
Glad ändå. Det är väl huvudsaken. Och så spannen då.
// J.
Det är Gustaf som blivit nedgrävd av sina syskon. Hyggligt.
Glad ändå. Det är väl huvudsaken. Och så spannen då.
// J.
Gypsy town
Här komer en liten bildserie för er där hemma som tenderar att från tid till annan glömma bort varför vi i Sverige betalar skatt. Anledningen är att vi inte vill att våra barn ska behöva bo så här.
// J.
// J.
Longtail som miljöbåt
En longtailbåt ligger där och guppar.
Ser ni något speciellt?
Kanske inte kan se skillnaden så här på håll.
En longtail DRIVé!
150 mil på en tank.
Släpper ut endast 119 g koldioxid per km.
Skattebefriad i fem år.
Otroligt!
// J.
Lanta Old Town
Vi tog en snabb sväng förbi Lanta Old Town.
Ligger på östra sidan av ön.
Piren i bakgrunden förstördes under tsunamin men är nu återuppbyggd.
I Old Town finns det ganska många olika monument och annat till minne av katastrofen.
Lions byggde t.ex. ett helt bostadsområde i närheten för att människorna här skulle ha någonstans att bo. 
Gustaf och Noelle på en av gatorna i stan.
Torget. Ser ni den där religösa skapelsen i mitten? Jag försökte förklara för en äldre gentleman intill det där tornet att jag hade ett liknande torn hemma på min tomt. Osäker på om han fattade.
// J.
Vi överlevde!
Fick idag, av en öbo, veta en liten intressant detalj rörande Mangrove-träsket.
Det finns krokodiler där!
Inga stora as, men i alla fall. Stora nog för att dinera på något av mina barn säkert.
Naturligtvis berättas inget för vare sig researrangörer eller turister. För jävligt.
Gick igenom kameran och hittade en bild på en skylt som stod ute i träsket.
Tänkte inte mycket på det då. Men nu har ju alltsammans hamnat i ny dager.
Här har ni skylten!
"Ramla för helvete inte i här era dumma turister för då blir det det sista ni gör därför att hela det här träsket är fullt av livsfarliga och utsvultna krokodiler."
Skulle inte förvåna mig ett skit om det står något sådant.
Men vi kom undan och överlevde. Vi lurade döden den här gången också.
// J.
Det finns krokodiler där!
Inga stora as, men i alla fall. Stora nog för att dinera på något av mina barn säkert.
Naturligtvis berättas inget för vare sig researrangörer eller turister. För jävligt.
Gick igenom kameran och hittade en bild på en skylt som stod ute i träsket.
Tänkte inte mycket på det då. Men nu har ju alltsammans hamnat i ny dager.
Här har ni skylten!
"Ramla för helvete inte i här era dumma turister för då blir det det sista ni gör därför att hela det här träsket är fullt av livsfarliga och utsvultna krokodiler."
Skulle inte förvåna mig ett skit om det står något sådant.
Men vi kom undan och överlevde. Vi lurade döden den här gången också.
// J.
Middagen igår
Blev middag igår på Thai Cat.
De hade dock inte det på menyn. Katt. Blev lite besviken.
Stället låg längs med stranden på Long Beach. Längst där borta i änden bor vi.
Även om man kunde se hem så var det ju ett par kilometer, därför blev det taxi (flaket på en pick up).
Kocken jobbade utomhus. Visade stolt upp fiskar och skaldjur och vi gäster fick beslutsamt peka här och där vad som skulle tillagas.
Svingade med sin kökskniv likt en samuraj och demonstrerade den ena läckerheten efter den andra.
Parents in law. Bra folk det där. Riktigt bra.
Långbord vid stranden. Och en av de bättre middagarna sen vi kom hit.
Laila var medbjuden idag. Tog ledigt lite tidigare från cafét.
Barnen fick tag i livsfarliga lasersvärd av en försäljare på stranden.
Lyser och låter som, ja, jag vet inte. Man blir tokig av ljudet i alla fall.
Trevligt och gott på Long Beach alltså, igen!
// J.
De hade dock inte det på menyn. Katt. Blev lite besviken.
Stället låg längs med stranden på Long Beach. Längst där borta i änden bor vi.
Även om man kunde se hem så var det ju ett par kilometer, därför blev det taxi (flaket på en pick up).
Kocken jobbade utomhus. Visade stolt upp fiskar och skaldjur och vi gäster fick beslutsamt peka här och där vad som skulle tillagas.
Svingade med sin kökskniv likt en samuraj och demonstrerade den ena läckerheten efter den andra.
Parents in law. Bra folk det där. Riktigt bra.
Långbord vid stranden. Och en av de bättre middagarna sen vi kom hit.
Laila var medbjuden idag. Tog ledigt lite tidigare från cafét.
Barnen fick tag i livsfarliga lasersvärd av en försäljare på stranden.
Lyser och låter som, ja, jag vet inte. Man blir tokig av ljudet i alla fall.
Trevligt och gott på Long Beach alltså, igen!
// J.
Paraply!
Ok. Tävlingen "Världens mest malplacerade accessoar" har just avgjorts.
Och vinnaren är!
Idioten med ett paraply på Long Beach, Koh Lanta, Thailand!
I 40 graders värme och utan ett moln på himlen.
Pucko!
//J.
Och vinnaren är!
Idioten med ett paraply på Long Beach, Koh Lanta, Thailand!
I 40 graders värme och utan ett moln på himlen.
Pucko!
//J.
Viewpoint
Lite bilder från lunchen vid en viewpoint på östra sidan av Lanta.
Makalös utsikt. Monica var så klart lika het som vanligt.
Gustaf och Noelle bläddrar vant och lagom nonchalant bland ala carte menyerna.
Wilgot kikade lite på utsikten.
Klart att Noelle hittade något gulligt djur att leka med. En kattunge.
Ok. Jag är fullt medveten om att denna typ av vy-bilder inte till närmelsevis gör sig så bra på ett fotografi som i verkligheten men var ju bara tvungen att ändå ta med en.
Ser ni den lilla ön? Den svarta pricken i mitten.
Här är den. Ser ni stranden. Det är ju där man ska vara!
Och så iväg igen.
Hörs!
//J.
Makalös utsikt. Monica var så klart lika het som vanligt.
Gustaf och Noelle bläddrar vant och lagom nonchalant bland ala carte menyerna.
Wilgot kikade lite på utsikten.
Klart att Noelle hittade något gulligt djur att leka med. En kattunge.
Ok. Jag är fullt medveten om att denna typ av vy-bilder inte till närmelsevis gör sig så bra på ett fotografi som i verkligheten men var ju bara tvungen att ändå ta med en.
Ser ni den lilla ön? Den svarta pricken i mitten.
Här är den. Ser ni stranden. Det är ju där man ska vara!
Och så iväg igen.
Hörs!
//J.
Noelle
Titta på de här bilderna.
Så gudomligt söt.
Magiska ögon.
Föreställ er den här tjejen om typ 10 år.
Fattar ni vilket helvete jag kommer få?
Suck.
// J.
Så gudomligt söt.
Magiska ögon.
Föreställ er den här tjejen om typ 10 år.
Fattar ni vilket helvete jag kommer få?
Suck.
// J.
Baywatch!
Kika på detta kortet mina damer och herrar.
Gassande sol, klarblått vatten, de röda shortsen och den där allvarliga blicken.
Ni ser väl vilka detta är?
Just det!
Mitch och Hobie Buchannon!
// J.
Gassande sol, klarblått vatten, de röda shortsen och den där allvarliga blicken.
Ni ser väl vilka detta är?
Just det!
Mitch och Hobie Buchannon!
// J.
Mangrove!
Vi drabbades naturligtvis av någon slags ap-feber efter besöket på skolan igår och därmed krävde våra sinnen ytterligare närkontakt. Men nu ville vi uppleva arten i dess rätta miljöer. Alltså gick färden till Mangrove-träsket!
I Mangrove kunde man enligt uppgift ofta stöta på aporna, eller se dem uppe i trädkronorna.
Det gick att ta sig fram en bra bit ut i bushen med Toms pickup. Sista biten var man dock tvungen att gå till fots. På långa träbroar. 
Oerhört långa träbroar.
Efter ett tag öppnade sig djungeln och vi nådde båtplatsen.
Lastade familjen i en longtailbåt. Sedan iväg. Drog med mig Tom i egenskap av sakkunnig samt för att säkerställa att en god kommunikation skulle kunna råda mellan oss och den lite mer språkligt obegåvade styrmannen.
Ett ord. Förväntansfull!
Det är rättvist att säga att Petra var något minde exalterad än mig. Noelle var mer så sin vakt skulle man kunna säga.
Jag befallde fram Tom i fören för att hålla utkik.
Då och då skrämde vi fram någon större fågel från sitt näste.
Men inga apor.
Började känna mig lite som en Sverige-semestrande tysk utan vittring på älg.
Snuvad på konfekten, så att säga. 
Gustaf lockade och pockade med någon slags kvist.
Wilgot likaså.
Bra pojkar. De visade engagemang i pappas expedition.
Körde förbi en skylt, mitt ute i träsket. Eco-Village!
Meddelande till alla lågprisjägare. Billigare än så här kan det väl knappast bli? Ring och boka.
Här har ni uttrycket "uttråkad" personifierat mina vänner.
Fick återvända till basen med vår longtail.
Utan att ha sett en enda jävla apa.
// J.
Kalle och aporna
Kalle kände ett mycket stort förtroende för aporna på Monkey School. Han ville på något sätt gärna demonstrera sin tillit. Kalles första tanke var nog att mer eller mindre lägga sitt liv i händerna på dessa djur men vi lugnade honom och övertygade honom om en lite mindre avancerad övning.
Efter en kortare dialog med en av lärarna på skolan kom vi fram till följande.
Övningen skulle helt enkelt bli en fritagningsaktion, där kalle skulle gestalta en gisslan, och apan skulle vara den utsända för att frita Kalle.
Så här gick det till.
Inför alla oss i familjen satte sig Kalle på en stol och bad barskt en av de ansvariga på skolan att binda ihop hans händer. Knyt nu ordentligt, sa Kalle.
Dubbelknutar och allt. Var absolut helt säker på att alltsammans skulle bli årtiondets fiasko.
Så kom Kalles allierade till undsättning. Kastade några hastiga blickar mot knutarna som höll Kalle fången.
Så började det magiska. Den lilla apans fingrar löpte som skottspolar fram och tillbaka över knutarna och den ena efter den andra löstes elegant upp. Självaste Harry Houdini hade imponerats av detta mina vänner!
Fritagningen lyckades!
Kalle och hans nyvunna vän kunde stolt emotta våra ovationer från den något gingliga läktaren.
Mycket spektakulär uppvisning!
// J.
Efter en kortare dialog med en av lärarna på skolan kom vi fram till följande.
Övningen skulle helt enkelt bli en fritagningsaktion, där kalle skulle gestalta en gisslan, och apan skulle vara den utsända för att frita Kalle.
Så här gick det till.
Inför alla oss i familjen satte sig Kalle på en stol och bad barskt en av de ansvariga på skolan att binda ihop hans händer. Knyt nu ordentligt, sa Kalle.
Dubbelknutar och allt. Var absolut helt säker på att alltsammans skulle bli årtiondets fiasko.
Så kom Kalles allierade till undsättning. Kastade några hastiga blickar mot knutarna som höll Kalle fången.
Så började det magiska. Den lilla apans fingrar löpte som skottspolar fram och tillbaka över knutarna och den ena efter den andra löstes elegant upp. Självaste Harry Houdini hade imponerats av detta mina vänner!
Fritagningen lyckades!
Kalle och hans nyvunna vän kunde stolt emotta våra ovationer från den något gingliga läktaren.
Mycket spektakulär uppvisning!
// J.
De växer i buskar!
Ser ni buskarna där på marken? Bra!
Titta närmare!
Ananas växer i buskar!
Inte i träd!
Jaja, ni kanske visste detta redan, men inte jag. Man kunde lika gärna ha tagit mig till sidan, satt mig på en stol, och sagt:
-Du Johan, jorden är i själva verket fyrkanktig.
Har levt i en grov villfarelse alltså, i nästan 33 år.
// J.
Bubbel
Gick förbi vår lilla affär på vägen hem från middagen.
Kikade lite i hyllorna.
Bubbel! Men inte ska väl vi?
Jo det ska vi!
För idag firar vi bröllopsdag. Två år!
Skål våra vänner!
// J.
Kikade lite i hyllorna.
Bubbel! Men inte ska väl vi?
Jo det ska vi!
För idag firar vi bröllopsdag. Två år!
Skål våra vänner!
// J.
Het svärmor!
Var på en bättre middag nyss!
Om någon undrar vem som har den hetaste svärmodern i världen så har jag svaret.
Och svärmodern!
Glödhet!
Så het att servitören fick komma in med en solfjäder.
// J.
Apskolan!
Blev ett besök på apskolan. Mycket roligt!
Lanta Monkey School!
Vi fick leka med barnaporna. Petra visade sig vara mest populär bland aporna. Och hennes öronhängen. De blev stulna ett par gånger under leken. Men vi tog tillbaka dem.
Omtänksamma och mysiga. Klappade mig på kinden.
Gustaf bedrev lite vildare lekar med sina nya kompisar.
Wilgot var mer försiktig. Klappade lite.
Men efter en stund blev det mer intimt.
Kalle!
Monica!
Petra skaffade bananer och blev oerhört poppis.
Gott.
Sen blev det lite uppvisning för oss.
Plocka ner kokosnötter. Aporna är ibland ute på jobb. En sådan här krabat kan ensam prestera en volym på drygt 200 nötter på en dag. Impressive!
De kan simma!
Och vara fina!
Några kunde cykla!
Rena cirkusen!
Absolut värt besöket. Härliga djur det där.
//J.
Lanta Monkey School!
Vi fick leka med barnaporna. Petra visade sig vara mest populär bland aporna. Och hennes öronhängen. De blev stulna ett par gånger under leken. Men vi tog tillbaka dem.
Omtänksamma och mysiga. Klappade mig på kinden.
Gustaf bedrev lite vildare lekar med sina nya kompisar.
Wilgot var mer försiktig. Klappade lite.
Men efter en stund blev det mer intimt.
Kalle!
Monica!
Petra skaffade bananer och blev oerhört poppis.
Gott.
Sen blev det lite uppvisning för oss.
Plocka ner kokosnötter. Aporna är ibland ute på jobb. En sådan här krabat kan ensam prestera en volym på drygt 200 nötter på en dag. Impressive!
De kan simma!
Och vara fina!
Några kunde cykla!
Rena cirkusen!
Absolut värt besöket. Härliga djur det där.
//J.
Drinkar!
Hittade en bar också igår på vägen hem.
Beställde in en livsfarlig häxbrygd.
Så där ja. Hej då Johan.
// J.
Beställde in en livsfarlig häxbrygd.
Så där ja. Hej då Johan.
// J.
Kvällsmat
Gick iväg för att ta en bit mat igår kväll.
Fastnade för detta ställe. Gillade namnet.
Satt inne fast ute liksom. Ni ser inte det, men det är vatten där borta. Under oss också förresten. Vi satt på någon slags brygga och åt. Gott var det. Ja, inte vattnet alltså. Maten.
Jaha. På vägen från restaurangen upptäckte Petra en affär. Hon fick något religöst i blicken.
Smågodis! Svenskt!
// J.
Fastnade för detta ställe. Gillade namnet.
Satt inne fast ute liksom. Ni ser inte det, men det är vatten där borta. Under oss också förresten. Vi satt på någon slags brygga och åt. Gott var det. Ja, inte vattnet alltså. Maten.
Jaha. På vägen från restaurangen upptäckte Petra en affär. Hon fick något religöst i blicken.
Smågodis! Svenskt!
// J.
Eggplant
För er som aldrig sett någon eggplant. Så här ser de ut. Äggen växer längst ut på bladen.
// J.
