Dinner and shopping

Eftermiddagen och kvällen gick till middag och lite shopping.

Blev några mediumbitar och lite rött på Two Chefs. Och så en Aila på det. 
Har skämt bort smaklökarna en smula sista dagarna, men va´ fan.



Monica gillade sin pasta med oxfilé.



Barnen blev trötta efter en stund. Wilgot hytte med näven och anmälde att det var dags för reträtt.
Så vi gick hem.

Kalle och Monica vakade lite senare över tre sovande barn i ett par timmar medan Petra och Jag kunde gå på en liten shoppingtur. Blir lite lugnare på något outgrundligt sätt när inte kidsen är med. En aning mindre tjat.

Stannade på en drink också.
Blev alltså ett mycket uppskattat andningshål i tillvaron för Petra och mig. Tack för det!

Idag tisdag är den sista hela dagen kvar här. Åker mot flygplatsen imorgon eftermiddag för transport tillbaka till nordpolen. Och hur märkligt det än kan låta så börjar vi väl längta hem allesammans. Ska bli skönt att komma hem.

Men nu blir det stranden!

See ya´!

// J. 

 
 

 



  

Dagen efter

Då var alltså kalaset över och jag är nu 30 år.
Idag är vi rätt lugna. Inga snabba svängar, inga bollar på volley. Ungefär så.

Lägrade hyffsat tidigt nere vid stranden. 



Bra dag att läsa en god bok.



Eller bunkra upp med en massa gott under ett parasoll.
 


För att så småningom smyga sig ut i solen igen. Skönt!

Tack så himla mycket för alla hälsningar från er där hemma på min födelsedag!
Saknar er alla!

♥Kram♥

// Petra.




Min dag

Blev en ganska tidig morgon idag.
Sång och hurrarop vid sängkanten strax efter sju.



Barnen hade ordnat med några presenter.
En härlig blommig väska (lär behövas när vi ska hem) och en jättefin klänning att ha på mig ikväll.



För att säkerställa en perfekt dag på stranden var den äkta mannen nere i ottan för att reservera de absolut bästa solstolarna. Mitt i mellan restaurangtältet och massagetältet. Naturligtvis i främsta ledet.



En lång och god frukost med familjen.



Sedan mer sång. Nu från mamma och pappa. Och lite mer presenter.



Lite medskickade dumheter från svärföräldrarna samt Ida, Johan och lille Edvin. Så fint!
En spa-weekend också. Så himla underbart, tack!

Efter det gick vi till stranden.
Tog två minuter tills systersonen Christoffer dök upp.



Skaffade några Chang. Skål och grattis lilla moster! 



Lovade att inte kommentera solbrännor. Så jag gör inte det.



Rigtigt härliga vågor idag. Kalle och Monica körde vågleken.



Gustaf stormtrivdes under dessa förutsättningar så klart.



Wilgot ville också uppleva lite vågor. Här sitter han på sin pappas axlar.



Point break.



Idag äter alla barn glass. Precis hur ofta man vill.



En riktigt skön massage. 

 

Alla behövde. Alla fick.

Tillbaka från stranden och en dusch.

Strax innan fyra dundrade mamma och pappa in i rummet.



Med champagne och jordgubbar. Ljuvligt!
Jag öppnade flaskan exakt 16.04 lokal tid. Alltså 10.04 där hemma. Då hade jag levt i 30 år. Exakt!



Vi hade bokat för födelsedagsmiddag på On The Rocks. Fantastiskt ställe. Precis vid havet.
Blev ett bra gäng. Systersönerna Andreas och Christoffer med respektive var med.
Helt otroligt bra mat och underbar utsikt över havet.
Fick till och med födelsdedagstårta och sång till desert!

Här har ni lite bilder från middagen.











Efter middagen gick vi vidare för ett par drinkar vid Andreas och Christoffers hotell.
Där var det musik och show.

Några bilder.





Sedan var det dags för hemgång.

Det blev en riktigt bra dag det här! Och nu är lilla jag 30 år!

Kram på er alla!

// Petra. 



Födelsedag!

Idag fyller vår Petra 30 år!

Grattis!



// J.

Uppfostrade!

Efter att ha tillbringat tre veckor, dygnet runt, med barnen kan jag nu stolt presentera faktumet att de nu är färdigfostrade. Kan strängt tillbakavisa eventuella tidigare rykten om obstinata beteenden eller brist på respekt. 



Så här såg det ut i hotellets foaje innan vi gav oss iväg på middag idag. Lugnt och fint. Ett leende på läpparna för att visa mor och far tacksamhet inför stundande utspisning. Händerna tillsammans för att visa respekt för lokalbefolkningen. Här tar vi seden dit vi kommer.



Innan maten kommer in är vi glada. Lyckliga barn helt enkelt.



Vid framdukning rätar vi ryggarna och använder kniv och gaffel. Absolut inget prat med mat i munnen.



Skickar artigt de olika tillbehören mellan oss. Och delar lika.

Meddelande till Fröviskolan och Lillebo förskola:
Jag vill inte höra talas om olydnad, bråk eller annat som kan förknippas med brister i ordning och uppförande.
Allt annat än högsta betyg för samtliga av mina barn är en kvittens för ert misslyckande, punkt slut.

Så. Då var det sagt.

//J.


 


Dinner!

Dags för middag!

Efter två veckor på en ö där man inte ens kan stava till västerländsk matkultur finns bara ett ställe.



Buffalo!



Plankstek.



Skål! Imorgon välkomnar vi Petra till medelåldern.



Vitlöksbröd, plankstek och en karaff med husets röda. Och en irish!
Där har ni det.

// J.




On the Karon beach again

På Karon beach igen. Skönt att doppa sig efter båtresan. 







Strax middag!

Hörs!

//J.

Karon igen

Tack och bock Lanta för den här gången. Nu drar vi tillbaka till Karon.



Tom körde oss till hamnen i Saladan.



Första båten.



Mamma fick sova lite. Hon var uppe sent igår och packade.



Sedan båtbyte ute på sjön. Strax utanför Phi Phi. 



Soldäck.



Så här ser Monica ut när hon verkligen trivs.



Gustaf och Noelle.



Lilla Petra.



Så äntligen i hamn.

Taxi till Karon.



Och lunch på Little Mermaid!

Framme. Skönt!

// J.


   

Packa

Klockan är snart halv elva.
Åker från Good Days imorgon vid 07.30.
Inget är packat.



Alla barnen sover.



Precis. Alla barnen sover.

Får väl öppna en Singha och fixa packningen. :)

// Petra



Utväxten

Sista kvällen i sin Bungalow på Lanta.

Då tar man det väl lite lugnt när man kommer tillbaka från sista middagen. Öppnar en öl, sitter och pratar lite om hur skönt och bra allting ändå har varit här.

Men inte!

Här ska färgas utväxt. Det gråa skiner igenom. Måste fixas. Nu!



Alltså. Hitta en affär som säljer hårfärg efter solnedgången. Sedan igång!
Konstigt för en del kanske. Men inte för oss känner och lever med Monica.

Kalle och jag tog en öl i alla fall. Frågade vad hårfärgen kostade. 60 bath, alltså ca 15 kronor.
Vi tittade på varandra Kalle och jag. Tänkte samma sak. Så mycket skit som ska släpas hem härifrån. Det är ju hårfärg de borde ta hem. Skulle spara en förmögenhet.

Men vi sa inget. Ville inte sabba stämningen.

// J. 




  

Sista kvällen på Lanta

Jaha, sista kvällen på Lanta då. Sen blir det Karon igen några dagar.

Vi drog till Laila för att säga hej då. Och för att få härligt svenskt kaffe.



Tog en fika med Kalles kusin, Susanne, som precis kommit till ön för att stanna några månader.



Efter det middag.



Tom kikade förbi för att snacka lite och för att planera det sista.

Trevlig kväll. Blev några Gin och tonic efter maten.

// J. 


Naturfotograf igen

Här har vi en annan större rovfågel.
Ytterligare en fjäder i hatten (ber om ursäkt för den dåliga ordvitsen) för den nya storfotografen.

Börjar få snits på det här nu. Perfekt fokus och allt.



Vad sa ni nu då?

Engångsföreteelse my ass!

// J.



Honeymoon suite

Hittade ett kul boende. Eller kul och kul. Märkligt kan man väl kanske säga.

Här har ni ett boende för nygifta!







En hydda på några pålar i vattnet.





Och under hyddan finns ett litet vardagsrum, eller motsvarande, där man kan sitta och vänslas lite på kvällningen. Eller ligga där till höger i hängmattan och tillsammans lyssna på vågornas sus medan livet planeras i detalj. Kanske ta en sväng i den där thailänsdka snipan längst till höger.

Stället ägs av killen som har matstället där jag sitter och tar bilden. Nära och bra. Majestätisk service utlåvas.
Kollade vad priset var. 500 bath per natt. Inte så farligt, runt 120 spänn.

Tanken som slår mig är att det måste rista som fan i den där bambuställningen om natten när den äktenskapliga verksamheten dras igång. Och mitt framför restaurangen också. Herregud.

Men i alla fall. Ett tips till några som ska gifta sig. Johan och Sophie kanske?

// J. 

Poolbilder från gårdagen

Och här har vi lite bilder från gårdagens poolbesök.














// J.

Strandbilder från gårdagen

Här har vi lite bilder från gårdagens strandbesök.










// J.


Bästa stället!

Eftersom vi med stor tydlighet pekade ut den sämsta restaurangen så är det väl på sin plats att så här dagen innan avfärd från Lanta även kora den bästa.

Så här har ni det!

Rann!



Ser ni den här skylten. Gå in!

Mycket trevligt ställe med fantastisk mat och underbar personal.
Blev tredje besöket där igår och det var lika bra som tidigare.



Här har ni gänget! Ja, och några av våra barn också.

Killen med Rambobandet runt huvudet är Rann. Han är kock, chef och fixar med lite allt möjligt under kvällarna. Det var han som skule fixa månskensturen som ställdes in.

De med röda tröjor är servitör/servitris.



Ballonger till barnen.



Så här glada blir vi här!

Efter massor med god mat och gott att dricka gick vi hemåt.



För att naturligtvis, som vanligt, ha efterfest på uteplatsen!

// J.



Wilgot - underbarnet

Vi har liksom haft det på känn under en längre tid. Pratat om det hemma om kvällarna men inte berättat för någon. Men eftersom det snart inte går att dölja det längre är det väl lika bra att kasta ut fakta i dagsljuset.

Wilgot är ett underbarn.

Här är bara ett i raden av alla otaliga exempel:

Middag. Wilgot beställer vant in någon thairätt. Så långt inget ovanligt.
Men när servitören lämnar bordet påkallar Wilgot honom igen för att komplettera beställningen en smula.
Han vill ha pinnar att äta med.

Jag: -Wilgot vad sa du till servitören?
Wilgot: - Pinnar bara.
Jag: -Pinnar?
Wilgot: Ja, pinnar. Vi är i Asien pappa. Man använder det här.
Jag: Jo, jag vet. Men...äsch.
Wilgot: Ok?
Jag: Ok.

Sen blev det föreställning.



Ett vant grepp om pinnarna och så började han. Utan en min.
 


Som om detta vore självklart.



Det började tisslas och tasslas vid borden runt omkring oss. Titta på den lilla pojken, sa någon. Vi i familjen lyckades hålla masken och låtsades som om allt var precis som vanligt. Men inom oss brann det av stolthet.



Så avklarades måltiden. Med pinnar.

Vill vara lite tydlig på en sak här bara. Ni som har barn i liknande åldrar behöver varken känna besvikelse eller skam. Denna utveckling vår son går igenom är högst ovanlig. Barn utvecklas olika. Så är det bara.

Och Wilgot råkar bara vara väldigt långt före sina jämnåriga.

// J.



Naturfotograf!

Jaha, inga konstigheter. Här kan man stolt presentera en fantasisk close up på en, ja. Större fågel.

Håll till godo!



Hade det inte varit för att japanen som konstruerat autofokusfunktionen åt Canon varit full på jobbet så hade bilden banne mig hamnat i National Geographic. Den vane fotografen kan ju se att fokus ligger på stammen intill och inte på den ståtliga fågeln. Detta trots fullständigt prickfri siktning av fotografen. Bra centrering och allt. Bra jobbat här Canon. Hitta killen. Och sparka honom.

//J.

 

Nitlott!

Det är klart att det bara var en tidsfråga. Och igår hände det. Vi hamnde på jordklotets sämsta restaurang.

Allt, absolut allt, som kunde gå fel gick fel. Till en början korrigerade vi elegant servitörens framdukningar av fel maträtter osv men efter ett tag övergick vi till att bara dricka öl och sansat bevittna eländet. Inget smakade gott.

Därför. Ser ni denna skylten. Gå inte in!  



Men vi lät oss inte nedslås!
En snabb sväng in på Seven Eleven för att hämta en kasse Bacardi Breezer och så drog vi vidare genom kvällen.



Petra fixade banana pancake till barnen. Oerhört uppskattat så klart. Och mättande.



Kalle mer eller mindre bröt sig in i en godisaffär och fixade efterrätten. Ännu mer uppskattat.



När vi tyckte vi gjort färdigt kvällen festade vi till det med en Rolls Royce tuk tuk. 



Och så ramlade vi hem framåt natten.

Nöjda och glada. Vi vände på steken och gjorde det till en bra kväll ändå.
Blev kanske inte som vi planerat. Men bra!

Gustaf uttryckte saken med bra precision:
"-Pappa, ingen plan är bättre än de som genomför den."

 // J.

Utmanad

Blev lite dramatik vid lunchen igår. Höll som bäst på att duscha av barnen saltvattnet borta vid poolen medan Petra skulle beställa mat. På frågan vad jag ville ha svarade jag kött, gärna lite spicy. När jag sedan kom upp till restaurangen fnittrades det mellan Petra och servitrisen. Jag frågade vad som stod på och Petra svarade att hon bara beställt enligt min önskan, "lite spicy". Anade oråd.

Efter en stund fick jag in maten.



Eller kitteln rättare sagt.



Titta på det här noga mina vänner. Den här bilden avspeglar något man inte ofta får se. Om man tar alla de jävligaste kryddorna i hela Asien och blandar med lite olika blad och grönsaker som bara har som enda uppgift att ytterligare framhäva smaken från kryddorna, då ser det ut så här.

Förstod genast att jag blivit utmanad av de där ödlorna i köket!

Efter första surplet av brygden och elden genom gommen som följde kombinerat med hustruns hånflin stod det klart. Men jag skulle nog fan visa dem!



Sakta men säkert och under stor ansträngning, får väl erkännas, fick jag ner den ena skeden efter den andra. Till en början kom servitriserna fram och kollade lite roade om allt smakade bra. Inga problem, svarade jag, det smakar kanon. Några minuter senare övergick deras fnittrande frågor om smaken på brygden till rena hälsoutfrågningar. T.ex. är du verkligen säker på att du mår bra?

Vet inte hur men jag fick till slut ner alltsammans. Triumf!



Och då ser man ut så här!

Minen säger:
- Vad det där verkligen allt ni hade att komma med?
Smaklökarna, eller vad som var kvar av dem, säger:
- Kan vi inte vara färdiga här snart så jag kan rusa iväg till vår bungalow för att trycktanka vatten och vitt bröd?

Men jag fixade det!
Segrade över Petra och hennes konspiratörer. 

/ J. 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0